Kalender.

Jag har fått förlängt vikariat till nyår. Alla är så glada för min skull. Själv är jag mer tveksam.

När jag satt och fyllde i alla skift som jag ska jobba så kändes det först roligt. Kul att känna sig behövd och  att vara upptagen och ha saker inplanerade. Det känns som om det ligger status i att vara fullbokad. Men när jag såg hur många skift det verkligen blir på tre månader så kändes det inte lika roligt. Alla de här dagarna ska jag vara borta från mitt barn. Vissa av dagarna är sambon hemma med sonen, andra kommer han vara på dagis. Inget illa med något av det då han ändå får i snitt bara 20h per vecka på dagis. Men jag har märkt att han saknar mig nu när jag jobbar så mycket. Häromdagen ville sonen ringa mig på jobbet. När han frågade "Vill du komma hem mamma?" höll hjärtat på att gå sönder och det var nära till tårarna. Och vad svarar man på det? "Jag kan inte, mamma måste jobba" stämmer ju inte heller. För jag MÅSTE  inte. Jag har gjort det valet.

Jag kan göra andra val istället som att konsumera mindre. Då behöver jag inte jobba så mycket. Känns som om det viktigaste jag kan ge mitt barn nu är min tid. Det viktigaste jag kan ge mig själv också är tid med mitt barn, medan här är liten och vill vara med mig.

Almanackan på bilden är en fotoalmanacka med egna bilder som jag beställt på nätet. Det brukar ramla in bra erbjudanden på almanackor från olika företag innan jul. Just denna är från Vistaprint som hade det bästa erbjudandet för oss förra året.