LoveNepal.

En förmiddag innan jobbet tidigare i veckan kom ett inlägg från LoveNepal upp på min facebook. Markerat sponsrat som annonser brukar vara. Jag gick in och läste inlägget  och blev så illa berörd. Illamående och ledsen och jag kände ett tryck över bröstet när jag cyklade till jobbet. Egentligen var det inget "särskilt". Inte värre än andra hemskheter som man hör om nu som IS som våldtar i religionens namn osv. Jag blev nog dock också rädd för min egna reaktion. Jag orkade inte läsa eller se fler bilder så jag reagerade med att lämna sidan. För att skydda mitt eget mående. Så gör vi väl ofta. Eller kanske skänker 300.- för att lätta vårt eget dåliga samvete.

Det handlade iallafall om lågkastiga fattiga flickor i Nepal som tvingas prostituera sig. Deras föräldrar säljer dem på gatan från att de är 7-8 år eller till fruktansvärda bordeller i Indien. Inte bara våldtäkter stod det om utan äcklig tortyr som chilipulver i underlivet. VARFÖR? HUR kan det finnas så elaka människor? Jag känner att jag hatar alla män, jag hatar hela mänskligheten. Jag mår illa och känner mig otillräcklig.

Och jag tycker lite illa om mig själv för att jag var nära att skita i att skänka pengar. För att det var för jobbigt att behöva ta in och tänka på. Lättare att blunda och slå bort det. Men det gick liksom inte den här gången. Och jag kände att jag ville göra mer, nåt mer handfast än att bara skänka de där pengarna. Men jag kan inte göra något mer handfast.

Eller kan kan jag ju. Men det skulle vara väldigt opraktiskt för mig att resa dit och hjälpa till på plats. Och jag vet inte om jag skulle klara av det. Jag skulle gråta och skrika och hata. Kanske inte hjälpa så mycket. Men på väg till jobbet bestämde jag mig för att ändå ge den här arbetsdagen till de här flickorna. Att jag skulle åka till mitt vanliga jobb och göra mina 8h där för de här flickorna. Alla pengar för dagen ska gå till dem. Jag ska skänka dem en av mina dagar. En enda av årets dagar. En LITEN del av min årsinkomst och rikedom. En rikedom som jag har för att jag RÅKADE bli född i Sverige.

Varför är livet så orättvist Alla i Sverige har det inte lika bra ekonomiskt som mig och jag har det inte lika bra som ALLA andra i Sverige. Men vi har alla valmöjligheter och möjligheter att ha det bra. För att vi bor här. Det borde alla människor i världen ha.

Jag bestämde mig alltså för att skänka en dagslön till dem. På nåt vis kändes det mer tillfredsställande än att bara bestämma mig för att skänka 1000.- från mitt konto. Mer mätbart på nåt vis. Jag vet inte vad jag tjänade just den dagen utan att räkna på det. Jag jobbar ju skift och det varierar beroende på skift. Jag hittade dock en lönespec där de dragit av 1166,64 .- för en karensdag. Så jag skänker det. Och jag bloggar och länkar på facebook.  Det kanske känns lite bättre om jag hjälper dem att nå ut till fler som kanske också kan hjälpa.

Så nu har jag alltså skänkt en dagslön. Men jag skulle lika gärna ha kunnat skänka en veckolön eller månadslön för det kändes mycket mer motiverande att jobba en dag för att de här flickorna ska få det bättre än för att jag ska kunna köpa fler fina saker till hemmet eller dyrare kläder till mitt barn.

Vill ni läsa mer om organisationen och några av flickornas egna berättelser så lägger jag länkar här.

Deras facebooksida

Deras hemsida

Anvisning hur man skänker pengar ex via sms

Flickornas egna berättelser
Med stark varning för att det är hjärtskärande och obegripligt hemska saker de berättar om. Tänk att bli såld av sina egna föräldrar och som en flicka beskrev det "Trodde jag var född till sexleksak".