Pengar eller Pyssel

Tankar om att inte få ersättning från försäkringskassan för att jag bloggar.

Kuddar i kökssoffan.

Jag tog de här bilderna häromdagen när jag satt vid matbordet och nålade trosorna som jag visade här. Jag tittade upp och såg hur fint det var. Fint fast det var lite oordning och kuddar som egentligen inte ens ska ligga där. Jag brukar göra så ibland. Helt plötsligt se fina stilleben och konstverk i mitt hem. Lika som jag ibland tittar upp på himlen och verkligen SER hur vacker den är. Jag gillar såna stunder.

Igår läste jag dock något som inte var lika trevligt. I en MS-grupp jag är med i på facebook hade någon länkat till ett inlägg på Aftonbladets debattsida. Rubriken var "Försäkringskassan får jag ligga med min man?" Det kan tyckas som en lustig fråga men texten gjorde mig väldigt orolig. Den var skriven av en kvinna som blivit fråntagen sin sjukersättning för att hon bloggade! Jag bloggar ju och jag har precis idag fått min sjukskrivning (en månad vanlig sjukskrivning men iallafall) godkänd av försäkringskassan. Hon skrev att hon bloggade högst oregelbundet. Jag bloggar varje dag- nästan.

Jag känner mig orolig nu för att jag inte kommer få godkänt i fortsättningen för att jag bloggar. Eller för att jag kommer behöva sluta blogga. Jag tycker ju att det är roligt. Jag har lärt mig lite efterhand och tycker att bloggen blir bättre och bättre och fler och fler besöker den. Det vore så tråkigt att inte få fortsätta. Bloggen inspirerar och motiverar mig att genomföra projekt just för att jag sen kan skriva om dem också. Jag skulle såklart kunna sitta så här och lägga in bilder och skriva mot betalning också. Som min försörjning. Men var hittar man ett sånt jobb?! Där tiderna dessutom behöver vara flexibla och inte så lång tid åt gången eller så många timmar om dagen. Ett sånt jobb vore ju drömjobbet för mig. Tyvärr kanske inte försäkringskassan har ett sånt på lager utan tycker att jag borde kunna hitta ett själv. Hur då?!

Jag önskar verkligen att jag hade ett sånt jobb. Kunna försörja mig utan att åka till en arbetsplats varje dag, utan att gå miste om så mycket tid med sonen. Och försörja mig, vara mer godkänd och ok i samhällets ögon än någon som är sjukskriven eller arbetslös som jag var förut. Jag önskar att min blogg kunde ge mig en inkomst som jag kan leva på. Eller någon liten inkomst över huvud taget. Just nu har jag något på 4:- liggande på en sida som jag får utbetalt när jag kommit upp i över 500:- Ja ni förstår... Jag tror dock inte försäkringskassan tar hänsyn till sånt utan bara att jag orkat skriva. Och fota. Och lagat mat eller sytt eller vad jag visar i mina inlägg.

Men jag måste ju få göra sånt. Jag måste ju få göra någonting när jag går hemma och väntar på att bli pigg. Jag går ju också till kuratorn och arbetsterapeuten. Jag har varit på möte på arbetsförmedlingen och pratat med min läkare. Jag går ordinerade promenader varje dag och fyller i listor med trötthetsskala och positiva saker som hänt och orsaker till varför jag blir arg och irriterad osv. Livet vore dock inte så roligt om det var BARA de sakerna jag fick fylla mina dagar med när jag är sjukskriven. Jag vill fylla dem med så mycket roligt som möjligt. Och fylla min blogg med så mycket roligt som möjligt. Jag tycker att det här är roligt och jag hoppas få fortsätta med det. Men usch vad orolig och nervös jag känner mig nu efter den där artikeln.

Kökssoffa med retro dyna och kuddar.

Soffan har varit min morfars äldre släktingars. Mormor och morfar hade den sen blåmålad i sin sommarstuga. Min syster målade den svart när hon hade den och nu står den hemma hos oss.

Dynan har jag gjort med retro grönt tyg som tidigare varit gardiner på ovansidan. Kuddarna är av blandad ålder. Den vita med spets hade jag när jag bodde hemma. Den vita med svarta blommor har jag köpt ny i butik att använda som stolsdyna förut. Övriga är äldre och från loppis.