Tom i huvudet men absolut inte tomt i hobbyrummet.

Rensa ur hobbyrum- en utmaning.

Jag tog dessa bilder igår när jag påbörjade min utmaning med att rensa ur i hobbyrummet. Jag har gått med i gruppen Rensa ut på facebook. Där la någon ut en utmaning för April månad. Man kunde välja utmaning själv. Några valde att rensa i sina hobbyrum. Det kändes ju verkligen som ett bra ställe för mig också att börja på. Så 30 min på vardagar och 1h på helger ska jag nu rensa ur i hobbyrummet. Vi får se hur det går. Det började bra igår iallafall även om det drar med sig annat som tar tid- som att sälja av det man rensar ur.

Idag sitter jag dock här helt tom i huvudet efter ett möte på arbetsförmedlingen. Jag skrev in mig där förra veckan då jag nu bara är sjukskriven 50%. Jag fick idag träffa en handläggare som har hand om initiativet "Klargöra". Det  är till för såna som mig som kanske behöver pröva i vilken omfattning och med vad det passar att jobba. 

Uppenbarligen fungerade det inte så bra för mig i höstas och vintras. Om det nu var för att arbetstiden var mer än jag är van vid eller något annat arbetsrelaterat eller bara en tillfällighet. Jag kommer iallafall få diskutera med en speciell handläggare för att se vad som kan passa mig. Kanske får jag sedan via ett externt företag kartlägga min kompetens och arbetsträna. Stega upp nivån sakta. Det låter ju väldigt bra. Ändå grät jag mig genom besöket och känner mig nu helt tom i huvudet.

Handläggaren var saklig och trevlig men fick mig att känna mig sjukare och mer i behov av hjälp än jag själv har trott att jag är. Han frågade om jag haft någon professionell att prata med (mer utbildad än min kurator) och tyckte att jag verkade behöva bygga upp självkänslan. Han verkade allmänt obekväm med mitt gråtande. Han frågade om jag ville avbryta och komma tillbaka någon annan dag. Han sa också att det inte är bra att vara hemma för länge, man kan bli isolerad och få fobi för att gå ut. 

Jag kände mig vilsen och hjälplös men samtidigt tacksam för att äntligen få hjälp. Det var det här jag hade behövt höra i December- att jag skulle få tillgång till ett sånt här program där man kan få hjälp att hitta rätt om man behöver det. Jag vet inte själv varför jag började gråta. Jag trodde själv att jag hade slutat gråta i tid och otid. Kanske grät jag för att jag inte vill sitta där och vara en svag person som behöver hjälp. En person som behöver bygga upp självkänslan. Jag är van att vara stark och ta hand om mig själv. Inte belasta samhället (utom med mina snordyra mediciner som går på högkostnadsskydd då...).

Jag tycker att jag har god självkänsla eller iallafall bra självförtroende. Jag har väldigt svårt att se mig själv som den hjälplösa person som han såg i mig. Jag vill hellre relatera till beskrivningen som jag såg i en artikel om politisk och medveten konsumtion häromdagen:

"Den typiska politiska konsumenten är oftast en kvinna med något bättre ekonomi och utbildning än genomsnittet:

– Man brukar också säga att hon har postmaterialistiska värderingar; något som kommer när man har en sådan trygghet i sitt liv att man kan bry sig om annat än det materiella: familjen, hälsan, andra människors välmående. Miljö." 

Hela artikeln finns att läsa här.

Det känns lite svårt att kombinera den "dåliga självkänsla" som handläggaren såg med "sådan trygghet i sitt liv" som det stod om i artikeln. Det visar sig väl var jag landar. Detsamma med hobbyrummet. Det är så fullt att det nästan känns övermäktigt. Det mesta vill jag ju ha kvar också då det kan komma till användning i olika pysselprojekt. Det får bli en lite övergripande rensning och organisering nu. Gå på djupet och sortera pärlor känns inte prio just nu. Trevligare att över huvud taget komma in och kunna sitta där.

Se fler bilder nedan. "Efter"bilder får komma senare när det syns skillnad...

Svårt att ens bestämma sig för var man ska börja i detta kaos.

Lamporna är nu utlagda till försäljning så förhoppningsvis försvinner de inom rimlig tid. Tapetrullarna lika så.

Kanske röja plats på golvet så att jag kommer fram och kan öppna skåpet.

Skrivbordet känns så övermäktigt att jag inte orkade börja där.

Det är som ett skämt att det är meningen att jag ska kunna sitta och sy här! Och att jag faktiskt har gjort det för ungefär ett år sedan. Vad hände sen liksom?! Riktiga skämsbilder det här men kanske lika bra så att motivationen att få ordning på det ökar.

"Att göra hög" på skrivbordsstolen.

Första hindret- skåp med smyckerelaterade saker.

Jag har ju lagt ner smycketillverkningen. Jag behöver hämta en flyttkartong på vinden för att packa ner och ställa upp allt detta. Färdiga smycken, presentaskar att sälja dem i och en bronsstaty jag fick tillsammans med Pappers stipendie för nåt år sedan.

Fast det känns ju inte riktigt som att rensa heller att bara flytta på sakerna till en annan plats i huset. Att sälja av allt material känns dock definitivt och tidsödande också. Såna beslut som kommer ta tid sparar jag till senare. Jag ville jobba snabbt och få resultat- så jag stängde skåpet igen...

Denna hylla och ett par lådor tog jag mig an.

Återkommer med "efterbilder" men detta plus lampor och tapeter rensade jag ur iallafall.

Jag har lagt ut några saker på en säljsida och skänkt nåt kilo pärlor och smycken att återbruka till min systerdotter. Hon gillar att pyssla och det vill jag gärna uppmuntra. Lättare att motivera mig att rensa också då när det går till henne. Jag har dock ändå kvar mer pärlor än jag någonsin kommer få användning för. Hur mycket kan man spara för att det är billigt och smidigt att redan ha hemma"utifall"?