Trött på att konsumera

På vår tågresa till Stockholm förra veckan läste vi i tidningen Kupé som finns på tåget något om early adapters. Vi kom överens om att jag är en sådan. Som ganska snabbt känner av nya trender. Och att döma av de artiklar som jag läste både i den tidningen och ett annonsblad vi fått när vi kom hem så är den nya trenden att leva sparsamt för att få mer tid för varandra. PRECIS vad vi redan har börjat göra.

Bilden ovan är från artikeln i Kupé. Jag vet inte hur jag har lyckats få så dålig skärpa ens med min stackars mobilkamera. Det står iallafall " Fast här handlar det kanske mer om att många av oss helt enkelt har blivit trötta på att konsumera. Av egen erfarenhet har de kommit fram till att nya väskor, teknikprylar, kläder inte ger någon lycka." Fantastiskt. Hade kunnat vara skrivet om mig. Visst är det roligt att titta i butiker och köpa fina saker. Helst på loppis. Men någon lycka ger det absolut inte längre. Mer en känsla av lätt illamående över ännu mer onödiga saker när jag kommit hem och packar upp mina fynd.

Kaninuppfödare

En av artiklarna i Annonsbladet Dalarna handlade om en kvinna som sagt upp sig och istället lägger sin tid på att odla. Familjen är självförsörjande på grönsaker. De är också självförsörjande på kött då de föder upp och slaktar kaniner. Som vegetarian är det naturligtvis något som jag ABSOLUT inte kan tänka mig- att slakta kaniner. Kanske det sötaste djuren av alla...

Men ändå en inspirerande artikel som visar att det går om man vill.  Den inleddes med " För 100 år sedan var hela landet så gott som självförsörjande på mat." Det förutsätter såklart att man har plats att odla samt kunskap om hur man bearbetar maten för att kunna förvara dem under en längre tid. Så att man har mat även under vintern. Känner mig sugen på att lära mig lite så att vi kan odla lite mera i vår lilla trädgård.

Jag tror också på tänket att generellt leva mer som vi gjorde för 100 år sedan. Då hade man vad man behövde och inte det här ohållbara överflödet av kläder och saker som vi har nu. Såklart vill jag inte gå tillbaka till att leva precis som för 100 år sedan. Men jag tror att det på många sätt skulle göra oss lyckligare att hämta godbitarna från den tiden. Spendera mer tid med varandra. Tillverka saker själv. Inte ha så många val av utbildning, karriär, var man ska åka på semester osv. Jag tror att alla de val och möjligheter vi har nu stressar oss. De gör oss mer olyckliga än lyckliga som de borde. Det är ju fantastiskt att kunna ta flyget till solen och en ny spännande kultur under vinterns mörkaste månad. Men det blir nog lätt en stress och ett måste också när man hör om vart alla andra åker och hur ofta. Om man räknar om den där veckan av sol i antal arbetstimmar den kostar så kanske den inte känns värd det. Det kanske hade varit mer värt att jobba mindre och myst hemma med familjen under hela året och inte bara den där enda veckan. Eller de fem semesterveckorna under sommaren. Lätt för mig att säga som har rest väldigt mycket, utbildat mig inom olika områden och är ganska mätt på allt. Nöjd med ett enklare liv. Jag kan ju inte säga vad som är rätt för andra. Men jag tror att det är rätt och nödvändigt för hela vårt samhälle och värld att vi börjar leva lite enklare och använda mindre av jordens resurser. Eller åtminstone fördelar dem lite mera rättvist.

Jag ser fram emot utlovade kommande artiklar på samma tema.

Citat kaninuppfödaren.

Det kan ju inte jag säga- att vi har det mesta vi behöver på gården. Idag hittade jag EN jordgubbe som inte var övermogen eller omogen. Och även om vi verkar få massa squash så räcker det inte långt under en bister vinter. Men förutom mat så har vi det mesta vi behöver hemma redan. Sonen kommer växa ur lite kläder framöver men annars har vi så att det räcker och blir över. Måste försöka komma ihåg den känslan när jag slutar med mitt loppislöfte i höst och när jag och min väninna ska åka på en långweekend till Budapest. Inte falla in i köpfällan igen hur roligt det än är just för stunden.

Fyra månader i Peru

Den andra artikeln i Annonsbladet Dalarna handlade om en familj som ska spendera fyra månader i Peru. Inte back to basic på samma vis som i artikel om den självförsörjande familjen. Men med samma fokus på tid tillsammans som familjen. Och ett bevis på att man kan kan bryta normen och göra det som känns rätt för just en själv. Tid är viktigare än pengar och status.