Långtidssjukskriven och samtal med kurator- inte den bild jag har av mig själv.

Hemläxa.

Nu vänder det. Jag var ju stressad och förvirrad över vad som ska hända efter nyår när jag tackat nej till förlängt vikariat på jobbet. Efter att ha skickat ungefär samma text till Neurologmottagningen som jag skrev i mitt inlägg här så rasslade det på och det verkar lösa sig. Jag fick ett brev i postlådan där min Neurolog gjorde en helomvändning och frågade om jag vill vara sjukskriven på hel eller deltid och hur länge!! Det känns jätteskönt. En sån LÄTTNAD att inte behöva oroa sig för att rasera sin framtida ekonomiska trygghet. Jag kände mig helt chockad och luddigt lugn och glad över brevet. Dock är det bara ett brev än så länge. Jag har inte fått något papper på min sjukskrivning så det kanske inte blir fullt så lätt som det lät av brevet.

Nu känns det dock som om jag har rätt att vara hemma. Att det är ok på nåt vis. Att jag inte bara är lat och otacksam över att jag har ett av de bästa jobb som finns. Att jag inte är vekare än alla andra som inte bara biter ihop och kör på som är normen. Hinna jobba heltid, träna, sy kläder till barnen och lägga ut bilder på facebook på middagsbjudningen i det välstädade nyrenoverade huset. Kanske skulle jag faktiskt orka att göra allt det där. Men jag skulle vara helt knäckt som människa och inte orka känna någon glädje över det. Jag skulle också vara en frånvarande och irriterad mamma och sambo. Och det vill jag inte.

Så nu känns det positivt, som om jag tagit ett steg i rätt riktning trots att det såklart inte känns så kul att vara sjukskriven. Ingen statusuppdatering som man kan samla många likes med på facebook direkt. Jag som ibland tyckt att det känns pinsamt att säga att jag jobbar på pappersbruk. Nu kommer jag få lov att säga att jag är sjukskriven och bemöta alla fördomar som det innebär. Kanske främst hos mig själv. Men jag försöker se det positivt. Det är faktiskt ett jättestort steg på väg mot det liv jag vill leva med att jobba mindre och ha mer tid för familj och intressen.

Jag bokade innan jag fick det här brevet en tid hos en kurator för att få hjälp med att styra upp hur jag skulle gå till väga till våren om jag inte kunde vara sjukskriven. Såklart inte en kurators uppgift men jag visste verkligen inte var jag skulle vända mig. Igår hade jag mitt första besök där. När han frågade vad jag ville ha hjälp med så sa jag att nu har ju allt ordnat sig med sjukskrivningen och började sedan storgråta.

Så ett behov av att prata med den här kuratorn finns tydligen. Han verkade jättebra och vill hjälpa mig att göra en plan för framtiden. Den känns ju väldigt osäker nu när jag inte vet om jag kommer kunna jobba heltid framöver osv. Känns lite läskigt och stigmatiserande att erkänna att jag går hos kurator. Psykisk ohälsa känns absolut inte heller ok i dagens samhälle eller i min egen bild av mig själv. Försöker dock se detta positivt också. Det är ju en lyx att få gå och prata med en utbildad person som kanske kan hjälpa mig med gamla ärr som min dåliga relation till min pappa om inte annat. Kanske hjälpa mig att sätta upp mer rimliga mål  för min vardag och mitt liv. Så att jag orkar med att känna glädje över det jag har. Bull´s Eyehäftet ovan är en del av det. Min hemläxa jag fick inför nästa besök. Sjukt svårt att fylla i sin värdegrund och en plan för hur man ska kunna ta steg för att nå dit. Ska bli spännande att se hur han bedömer och bemöter det jag fyllt i.

Hade ett 55 min samtal hos kuratorn igår som mest gick ut på att kartlägga mina relationer till familj och vänner, mina intressen osv. Ändå krävde det så mycket av mig psykiskt antar jag att jag förlorade ALL energi senare på dagen. Jag var tvungen att ringa hem sambon för att åka på minisim med sonen medan jag la mig att sova. Jag fick sjukskriva mig från mitt nattskift och mådde allmänt jättedåligt. Kanske dags att erkänna nu att jag verkligen har MS och reagerar så här på intensiva situationer. Men förhoppningsvis är det just det som samtalen med kuratorn kan hjälpa mig att hantera också.

Del av brevet från Neurologen.