Jag som alltid säger att Sverige är ett sånt bra land börjar känna lite tvivel.

Väntrummet hos Neurologen är ganska fint tycker jag- iallafall mina färger.

Idag var jag till Neurologen för att träffa en arbetsterapeut. Jag har aldrig träffat en sådan förut men nu tar jag alla chanser jag kan att få bukt med min trötthet. Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar på dagens möte. Jag har nog förknippat en arbetsterapeut med ergonomiska osthyvlar och arbetsställningar. Detta var dock på ett helt annat plan och precis vad jag behöver- tror jag. Jag känner mig väldigt positivt inställd och tror att jag kan få bra hjälp med att möblera om i min vardag så att jag kan bli piggare och få ork att göra fler roliga saker.

Vi gjorde en kartläggning över hur en vanlig dag ser ut för mig och jag fick hemuppgifter att fundera på vad vila innebär för mig. Hon sa att sömn behöver inte alltid vara den bästa vilan. Vissa behöver tystnad för att slappna av medan andra vill ha musik för att annars kommer stressande tankar. Jag ska också fundera på vad som gör mig trött, stressad och nedstämd. Dessa tre sätter samtliga ner den kognitiva förmågan. Det vet jag ju sedan innan att jag exempelvis är mer glömsk om jag är stressad eller trött. Det ska bli spännande att se vad som kan hjälpa just mig och vilka verktyg hon kan erbjuda. 

Jag ser det verkligen som en stor tillgång att få träffa både arbetsterapeut och kurator. Jag börjar dock inse att det här kan bli en långdragen process. Tre tillfällen med några veckors mellanrum ska jag träffa arbetsterapeuten till att börja med. Skönt att jag redan idag kom upp i frikortsbeloppet. Då behöver jag iallafall inte oroa mig för den ekonomiska biten. 

När jag var till arbetsförmedlingen tidigare i veckan fick jag nämligen reda på att jag kanske inte alls kan vara sjukskriven. För naiva mig innebar ett sjukintyg från min läkare att jag automatiskt skulle få vara sjukskriven och räknas som det även hos försäkringskassan. Så är det dock tydligen inte. De gör sin egen bedömning. Det behöver nog stå lite mer i intyget än vad det gör i mitt trodde handläggaren på arbetsförmedlingen. Det återstår att se. Den som svarade i telefon hos försäkringskassan förklarade att de hade 30 dagars handläggningstid så jag kan väl inte hoppas på besked de närmaste dagarna heller. Lite lustigt hur naiv man kan vara. Jag har ju hört talas om hur hårda försäkringskassans regler är men jag har tydligen inte tagit in det riktigt förrän nu när det handlar om mig själv.

Jag har sparpengar. Jag har dessutom alltid varit bra på att leva snålt och försöker nu göra det mer medvetet. Jag tänker dock på vilken enorm stress sånt här måste framkalla hos dem som inte har en buffert. Att få höra att om du inte får din sjukskrivning godkänd från försäkringskassan så räknas du som arbetslös och måste vara arbetssökande. Trots att du inte orkar med din vardag när du arbetar. Eftersom du tackade nej till ett jobb har du dessutom 45 dagars karens innan du får ersättning från a-kassan. För någon som har det ganska tight ekonomiskt i vanliga fall skulle ju det vara en helt omöjlig och hopplös situation. Jag som alltid säger att Sverige är ett sånt bra land börjar känna lite tvivel. Såklart är Sverige bra och bättre än nästan alla andra länder. Är man sjuk och knappt orkar med sig själv och sin vardag kan det nog dock vara ganska lätt att ramla mellan stolarna.

Gratis buss.

Jag var idag duktig och tog bussen till Lasarettet. Jag har inte hunnit det tidigare då jag åkt dit medan sonen varit sina tre timmar på dagis. Det är ganska långt att gå till närmaste hållplats för den buss jag behöver ta. Vi har givetvis närmare hållplatser men att ta en annan buss till stan för att byta fanns inte ens med som alternativ i lokaltrafikens färdplanerare så jag antar att det tar väldigt mycket längre tid.

Iallafall var min mormor och morfar barnvakt idag och sambon behövde bilen så buss var mitt alternativ. Det fungerade jättebra att visa upp kallelsen och åka gratis. Lite mindre trevligt var det med promenaderna i nästan -20 grader. Jag var helt stelfrusen när jag kom hem trots långkalsonger, mössa och tre tröjor. Jag kommer dock absolut åka gratis buss igen till våren då jag törs cykla till hållplatsen och hinner fram och tillbaka inom sonens dagistimmar.

Is på rutan till busskuren.

Åka buss med paket i väskan- har äntligen börjat sälja av lite grejer (en) igen.

Dagens outfit med långkalsonger och ullstrumpor under.

Fin utsikt över soligt snölandskap.

Gratis wifi på bussen som inte fungerade för mig men tydligen bättre för chauffören.

Snygga rutiga Dr Martens kopior till sonen.

Jag bytte buss precis vid Röda korset. Ännu en anledning att ta bussen oftare. Jag var tvungen att chansa på att sonen skulle kunna ha dessa. Enligt storleksmärkningen var de för små men de såg bra ut i storlek och sonen godkände dem när jag kom hem. Ett fynd för 20.- om han nu fortfarande kan ha dem till våren... Annars tror jag att jag vet någon som vill ärva dem.