Lyxen med hemstickade raggsockor och vantar. Fyndat gratis hos min mamma.

Hemstickade vantar och raggsockor från mamma.

Idag hälsade vi på mamma igen för att hämta hem plåtskåpet som jag skrev om här. När vi var där för att titta på skåpet förra helgen så tog hon också fram massa raggsockar. Först en kasse med raggsockor, vantar, halsdukar och kepsar som de sorterat ut och skulle skänka bort .Där fanns bland annat de jättefina vantarna i rosa och rött på bilden ovanför som mamma själv stickat samt de också jättefina raggsockorna av restgarner som min mormor har stickat.

Mamma stickar jättemycket själv och har tydligen ett överflöd av sockor. Hon plockade också fram två par ullsockor som hon stickat till sonen av garn som jag gett henne. Garnet fick jag i min tur av min svägerska men då jag inte är så bra på att sticka raggsockor gav jag vidare det. Det känns inte som någon idé att öva på att sticka raggsockor heller eftersom både mamma och mormor och sambons mormor stickar till sonen (och oss).

Dessutom har mamma en kasse som hon hela tiden fyller på med sockor där det bara är att hämta om vi behöver. Jag tog flera par. Tyvärr var många för små för mig och de andra roffade sambon åt sig hemma då vi har nästan samma storlek.

Gratis vantar och sockor och halsduk som jag tänkte till mig själv men som sambon tänkte till sig...

Hela högen med utsorterat. Vi valde och vrakade och skänkte resten vidare till Emaus.

De nystickade raggsockorna som min mamma stickat.

Jag var jättebesviken att de rosa/röda inte passade mig. Jag hoppas verkligen att sonen går med på den färgkombinationen när han växer i dem. En sådan lyx med hemstickat! Det tar sådan tid att göra. Samma med tröjor. Och garn är ju absolut inte billigt. Hemstickat eller hemsytt är nuförtiden dyrare än nyköpt och lite av en lyx tycker jag. Speciellt att någon har lagt ner så mycket tid och energi på skapandet. Jag hittar det inte nu men jag läste något om att det är bra för hälsan att sticka. Blodtrycket eller hjärtrytmen sänks eller något sådant. Så kanske borde jag ändå ge mig in på stickandet igen. Jag och sambon stickade mössor och halsdukar tillsammans när vi träffades. Väldigt trevligt. Kanske borde vi styra upp såna gemensamma pysselkvällar igen...

Jag beställde iallafall av mamma en tröja till sonen av garn som jag har gett henne förut. Ullgarn som jag köpte på Nya Zeeland för många år sedan. Jag tänker att han kan ha den under jackan istället för fleecetröja nästa år. Jag vill ju inte fortsätta använda fleece för att det släpps ut små plastpartiklar i vattnet varje gång man tvättar fleece. Jag vill dock egentligen inte heller använda ull eftersom fåren ju ofta behandlas så dåligt. Dock tänker jag att den ull som jag redan har kan jag ju använda. Som det garnet från min resa år 2000 som jag gett till mamma.

Jag har också tänkt sy byxor till sonen av gamla ulltröjor som ligger i tyghyllan i källaren. Att ha under overallen nästa år. Kanske kommer se jättetöntigt ut dock: Som såna stickade byxor man hade förr. Men jag kanske kan pimpa dem eller göra dem i lite trendigare modell...

Ullsockorna som mamma stickat till sonen av raggsocksgarnet från mig.

Samma ullsockor som min mamma stickat till sonen.