Det lider mot sitt slut.

Entrén på lasarettet där jag går hos kurator.

Idag var jag till kuratorn. För näst sista gången (utom avslut och "booster"). Det känns jättebra. Jag gick därifrån med ett leende. Jag mår bra och har klarat mig genom det här. För den här gången. Man vet ju aldrig hur jag kommer må framöver. Jag har dock fått i uppgift att lista saker under "vidmakthållande" och "återfallsprevention" för att förhindra det. Jag känner tillförsikt. 

Lite stressad också dock. Jag tycker inte att jag hinner med att göra allt som jag vill nu när jag är hemma och sjukskriven. Rensa ur och sälja iväg, sy och blogga och vara med sonen och sambon. Hur ska det då gå när jag också ska söka jobb och sedan jobba. En ganska konstant stress över det måste jag erkänna att det finns men det ska väl ordna sig. Det mesta gör ju det...

Mitt leende berodde dock inte bara på att jag mår bra och att solen (nästan) sken på mig och att jag snart inte behöver åka på de här besöken. Vi pratade idag om självhushållning jag och kuratorn. Han är inne på samma spår. Jobba mindre och odla mer. Kul. Skönt att vi är fler som går mot strömmen. Eller kanske följer den nya våg som jag känner är på väg.

Svårt att fota men tanken var att symbolisera att jag är på väg från sjukhuset för nästan sista gången.